Hej!

Vad kul att du hittat till min sida! Jag tänkte beskriva lite vem jag är och vad jag har för bakgrund.

Jag heter Josefine, är högkänslig och jobbar numera som diplomerad hsp-terapeut. Jag lever tillsammans med min man och våra två barn. Vi är flera personer med högkänsliga drag i min familj och släkt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att personlighetsdraget är ärftligt.

Som högkänslig är man väldigt medveten, högmedveten. Även jag har alltid varit en väldigt medveten person. Medveten om vad som känts och pågått inom mig men även om det som pågått runt omkring mig. Jag har tyckt att världen varit läskig, skrämmande, farlig och har haft otaliga katastroftankar. Min panik över att inte kontrollera allt det läskiga i världen gjorde att jag i 10-års åldern utvecklade ett tvångsbeteende. Något som jag nu med nya verktyg, medvetenhet och nya insikter nästan helt kunnat släppa taget om.

Jag har upprepade gånger genom livet fått höra från människor i min omgivning “oroa dig inte så mycket hela tiden”, vilket har varit lättare sagt än gjort för mig. Jag har gjort mig själv fel för att tänka och känna på ett visst sätt. Otaliga gånger har jag tänkt ”Åh vad jag önskar att jag hade varit lite mer obekymrad som x”.

Min största rädsla har varit att någon skulle tycka att jag var konstig, att jag skulle sticka ut på ett negativt sätt och att jag skulle bli exkluderad och ensam. Detta har gjort att jag har försökt anpassa mig, tona ner mina känslor och stängt av min medvetenhet kring det jag egentligen har tänkt/känt. De gånger jag ändå inte har lyckats att tygla och dölja mina rädslor har jag varit snabb på att klanka ner på mig själv.

Jag är från början utbildad lärare för de yngre åldrarna och har arbetat som förskollärare i 10 år. Jag älskade att arbeta med barn men att som högkänslig arbeta på förskola är verkligen en prövning. Höga ljudnivåer, stress, hög arbetsbelastning och otillräcklighet är bara några av de faktorer som jag känner verkligen var utmanande för mig.

Med åren fick jag även två egna barn och med det snörptes mina energidepåer åt ytterligare. Den där tiden för reflektion och egentid som alltid varit väldigt viktig för mig, var som bortblåst. Jag var överstimulerad på jobbet och fortsatte att vara överstimulerad hemma. Jag ställde höga krav på mig själv och kände att jag ville prestera mitt bästa både på jobbet och hemma, samtidigt som jag i princip inte gav mig själv någon återhämtning alls.

Efter några år med stresstendenser så kraschade jag till sist hösten 2017 och blev sjukskriven för utmattning. Jag tänkte då att ”det räcker nog att jag är hemma ett par dagar, en vecka högst. Ett halvår var jag sjukskriven totalt. Under denna tiden kämpade jag mycket med att känna in var mina gränser gick, att göra saker för min skull och inte bara av plikt.

Efter detta halvår sade jag upp min fasta tjänst i kommunen och utbildade mig under 1 års tid via Högkänslighet Sverige till att bli diplomerad högkänslighetsterapeut, ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv.

Jag har alltid trott att jag bara vill vara en i mängden, en grå liten mus. Numera vet jag att jag inte alls vill vara en grå liten mus, jag vill få blomma ut som den jag verkligen är, utan fasta sanningar, rädslor och definitioner och det känner jag nu att jag verkligen gör. Jag har aldrig förr känt mig så lätt, lugn och glad ända in i själen. Jag har slutat be om ursäkt för den jag är och istället börjat äga förståelsen av att det är JAG och ingen annan som definierar vem jag är som person.

Jag vill fortsätta arbeta för att fler högkänsliga i samhället, barn som vuxna, ska få uppleva den lätta, härliga, underbara känslan av att vara sig själva tack vare sin högkänslighet, inte trots den.

Varma hälsningar

/Josefine

[BTEN id="246"]